Ur Dagen - dagen.se 2004-09-14
Utskriven 2004-09-21 kl 08:57
Ärkebiskopen utelämnar sig själv i sin nya bok
– Kanske har jag berättat mer om mig själv än jag skulle ha velat, säger KG Hammar i förordet till en ny bok som lanseras i dag, samma dag som kyrkomötet inleds i Uppsala.
Den som lockat honom till att bjuda lite extra på sig själv är journalisten Ami Lönnroth, bokens medförfattare.
KG Hammar är präst i fjärde generationen och uppväxt med de bibliska berättelserna. Tron var från början ganska konkret och bokstavligt präglad. När han som inneboende ”prästlantis” gick på gymnasiet i det akademiska Lund upplevde han en känsla av underlägsenhet. Den känslan blev en drivkraft, att inte vara accepterad sporrade honom. I boken berättar han: ”Alltid när folk påstår något så tänker jag en motfråga: Men om jag vänder på det, hur skulle det då se ut? Vad händer om man säger raka motsatsen?”
Dubbelliv
Som gymnasist levde KG tidvis ett dubbelliv. Tron hörde ihop med veckoslutsbesöken i föräldrahemmet, medan veckans övriga dagar präglades av ett ifrågasättande av barndomens prästgårdsgud och bokstavstron. Efter studentexamen blev det trots allt teologiska studier, och 1965 blev han prästvigd, bara 22 år gammal.
Med vänstervågen 1968 hamnade KG i ”en kritisk fas” då han på allvar började bearbeta sin tro. 68-rörelsen kom som ett svar på en växande frustration över en konservativ och självupptagen kyrka.
Det var också på den tiden som ärkebiskopen lärde sig att arbeta med medierna.
Någon gång runt 1983 började KG Hammars tredje utvecklingsfas. Då kom han i kontakt med mystiken. ”Jag kom hem när jag mötte Hammarskölds vägmärken”, säger han själv och hans kritik mot kyrkan tonades ned. Hans gudsförståelse och människosyn förändrades. Efter en tid som lärare sökte han sig tillbaka till församlingstjänst, blev domprost och biskop i Lund, och sedan ärkebiskop i Uppsala.
Inget ”rent gudsord”
För den samhällstillvände mystikern Hammar är kyrkans trosbekännelse som öppna rum där alla får plats med sin egen brottning med tron, och han anser det vara naivt att tro att kyrkan skulle ha en enda tanke med vart och ett av de begrepp som trosbekännelsen rymmer.
”Om kyrkan spricker under min ärkebiskopstid mellan traditionalister och sådan som jag – vad vi nu skall kallas – så tycker jag det är viktigt att vi provat en dialog. Min teologi är dialogisk till sin natur” skriver Hammar som försvar för dialogen med kyrkans minoriteter.
För ärkebiskopen finns det inte något ”rent gudsord i vår värld”. Bibeln måste tolkas, och kyrkan har alltid valt ut vissa texter för sina gudstjänster, påpekar han. Andra texter har fått stå vid sidan, som de omdiskuterade utsagorna om kvinnor och homosexuella. Men han vill inte rensa bort dessa marginella texter, för det skulle skapa intrycket av att det man behållit är tidlöst, och några tidlösa texter finns inte, anser ärkebiskopen.
Hammar argumenterar också för att kyrkan ska välsigna eller viga samkönade par. På samma sätt som kärleksbudet tidigare drivit kyrkan att bryta med traditionen i synen på slaveriet, kvinnan, dödsstraffet och apartheid så bör detta att Gud är kärlek få till konsekvens att kyrkan förändrar sin syn på samkönade relationer, enligt KG Hammar.
Daniel Wärn
© Dagen - dagen.se 2004
Allt innehåll på dagen.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Citera gärna, men ange alltid källan Dagen.