Härskarteknikerna

Detta är de fem härskarteknikerna, kartlagda av Berit Ås.

-- Det är viktigt att komma ihåg att dessa härskartekniker är mest effektiva i face-to face-situationer. Det har att göra med förhållandet mellan två grupper där den ena gruppen historiskt sett varit överlägsen den andra i århundraden, ja årtusenden.

För henne råder det ingen tvekan var man hittar de flesta och värsta exemplen på hur de används och därför har hon ägnat sin gärning som forskare och politiker åt att studera mäns mer eller mindre osynliga maktutövning mot kvinnor:

1.Osynliggörande

2.Förlöjligande

3.Undanhållande av information

4.Damned if you do and damned if you don’t eller Hur du än så gör du fel!

5. Skam- och skuldbeläggning

1. Två kvinnor och sju män sitter i sammanträde.  Det är arbetsgruppsmöte. En av kvinnorna, Marie, är den som är mest aktiv och kommer med flera förslag på hur företagets nya informationskampanj ska genomföras. Den övriga församlingen sitter mest tyst. Ordföranden Olle begär att de övriga deltagarna ska säga sitt.  Då vaknar en av männen  till och upprepar exakt det förslag Marie kom med för tjugo minuter sen.

- Jag tycker Bengts förslag låter bra, säger Olle. Kan vi klubba det?

2. Vid ett politiskt nomineringsmöte skickas en karikatyr runt av en medelålders kvinnlig kandidat. Naken. Fniss i bänkarna. Hon blir inte nominerad.  I ett satirprogram i norsk radio lästes följande lilla vers upp: ”Når Berit vifter på puppen så går SV upp i galuppen” (När Berit viftar med brösten ökar hennes partis gallupresultat).

Maud Olofsson ger i nättidningen Sourze ett exempel från svensk politik:

”Min uppfattning är att en statsminister ska hålla sig för god för att i riksdagen väsa till en partiledarkollega: ’Nu är det krig, Maud!’ eller fråga mig om jag har problem med vikten när vi är på ett viktigt arrangemang om tillväxt och företagande.”

3. Ett självupplevt exempel av artikelförfattaren: Jag är enda kvinnliga journalist i en redaktion som är på tvådagarskonferens för att diskutera vår dåliga arbetsmiljö. Den drivande bakom att konferensen kommit till är jag själv i egenskap av facklig förtroendekvinna. Efter en dags ihärdigt manglande föreslår konferensledaren: ”Nu går vi och badar bastu.” Döm om mina manliga kamraters förvåning när jag hänger med i bastun. Därmed elimineras möjligheterna till off-the-recordsnack, dvs undanhållande av information. Men att mitt initiativ till denna konferens tagits mycket illa upp av chefen för redaktionen visar sig senare med all tydlighet. Han ställer till en scen, värdig schablonföreställningen om en prakthysterika, konferensen avbryts och jag uppmanas senare av honom att söka mig ett annat jobb. Jag har överträtt osynliga gränser för manlig makt och gjort mig själv till syndabock på kuppen.

4. Berit Ås: - När jag var partiledare för Sosialistisk Venstre fick jag ibland höra att jag var slavdrivare när jag drev igenom beslut raskt och bestämt. Min efterträdare fick höra att han var stark och beslutsfähig  när han gjorde samma sak. När jag istället sade: ”Låt oss använda god tid på denna fråga och höra allas argument”, fick jag höra att jag var en svag ledare medan min efterträdare i motsvarande situation beskrevs som demokratisk. Hur jag än gjorde, gjorde jag fel. Och observera - kvinnor och män beskrivs inte med samma språk.

Denna härskarteknik har mycket gemensamt med nästa:

5. Skam och skuldbeläggning:

Kalle har problem i skolan.  Kalles ensamstående mamma kommer till kvartssamtal i skolan.

- Hur mycket jobbar du egentligen? frågar Kalles fröken. Jag tror Kalle skulle må bättre om du kunde vara hemma med honom mer och hjälpa honom med läxorna.

Kalles mamma har utvecklingssamtal med sin chef:

- Du gör ett bra jobb, får hon höra, men det vore bra om du kunde jobba över lite mer under de perioder som vi har stor orderingång. I ett litet företag som vårt, funkar det inte att medarbetarna alltid ger sig av prick kl 17.

Hur Kalles mamma än gör så gör hon fel och hon får skuldkänslor mot Kalle, mot skolan och mot chefen. 

Avvisa generell skuldbeläggning av kvinnor, uppmanar Berit Ås och tillägger: 

- I mina psykologistudier mötte jag ständigt förklaringar till schizofreni, kriminalitet och narkotikamissbruk som gick ut på att mödrarna till missbrukare och psykiskt sjuka inte levde upp till de krav man kan ställa på en god mor. En period tycks psykiatrin helt ha dominerats av denna mödrafientliga inställning.

Skam är ett mer svårfångat fenomen, ändå är det mycket skammen som styr vårt beteende – rädslan att göra bort sig, att stå där med skammen. Och där är normerna för kvinnligt beteende så mycket striktare än för män. Kvinnor som blir våldtagna känner skam. Män som våldtar känner inte skam. Går du till de så kallade hederskulturerna så ser du skammen i dess råaste sociala form.

Detta leder i sin tur till ytterligare två härskartekniker som Berit Ås lagt till sina ursprungliga fem:

6. objektifiering av kvinnor

7. våld mot kvinnor

6. Objektifiering är en så stark härskarteknik att det kräver oerhörd medvetenhet och psykologisk insikt för att ta itu med den. Kanske i synnerhet i den individualistiska

tid vi lever nu där unga kvinnor inte tycks  träffas i grupper och stötta varandra  på samma sätt som i tidigare generationer. Men se på de sexistiska skämt jag nämnt – de är ett av många exempel på hur manssamhället gör kvinnor till objekt och motarbetar dem som subjekt, dvs likvärdiga människor i sin egen rätt. Exempel: Lena pratar med Anna i telefon. När hon lagt på, frågar hennes man: ”Har ni kacklat färdigt nu?” och får kanske repliken: ”Dags för tuppen att ta kontroll igen.”  Så objektifieras vi och svarar gärna med samma mynt.  Kunde vi bjuda motstånd mot objektifieringen, skulle de andra härskarteknikerna också bli verkningslösa.

7. Våld mot kvinnor – varför går jag inte rätt på den härskartekniken, har man frågat, säger Berit Ås.

- Och det är förstås vad många av oss har gjort genom vårt engagemang i fredsrörelsen. Men det finns mycket våld som inte kan hänföras till krigshandlingar. Min förhoppning är att om man kan medvetandegöra kvinnor om de andra härskarteknikerna så kan de få större självrespekt och kanske bli i stånd att avvärja de hårdare metoderna att förtrycka kvinnor.

Berit Ås avslutande kommentar:

Om du i en organisation eller grupp vill börja resan från objekt till subjekt, kan du följa några enkla regler, t ex:

Observera inte bara dig själv och vad som sker med dig när du blir utsatt för någon av härskarteknikerna utan håll ögonen öppna för vem detta sker med i hela församlingen.

Om du ser att det drabbar en annan kvinna, ge henne ett tecken på att du uppfattat vad som sker, t ex en osynliggörning eller ett förlöjligande.  Det innebär att du utvecklar en kommunikation kring ett fenomen som i organisationen tidigare inte haft något namn. Du blir stärkt när de andra i samma grupp ger dig ett tecken på att det inte bara är ett vagt obehag du känner, men att det är något reellt som skett i den sociala verkligheten. Man kan gott säga att detta verkar terapeutiskt och stärker egenvärdet hos människor.