 |
|
| KG Hammar |
[04-12-17]
BOKEN
"När vi söker vårt oberoende, då blir vi beroende, då blir vi bundna. Att bli
beroende av Gud är att bli oberoende i den fria bemärkelsen, för då blir jag
oberoende av allt annat. Det är den heliga bekymmerslös- heten"..."jag är inte
beroende av mina egna resultat, av vad andra människor tycker"..."För att orka
med det måste man vara frikopplad från sitt eget jag."
KG Hammar går igenom begrepp som jungfrufödsel, trosbekännelse och
ickevåldsprinciper på ett visserligen intellektuellt sätt - han har läst, han
har tagit betyg, men som ändå vänder sig till var och en som behöver svar på
de existentiella och religiösa frågorna.
Jag är mycket tacksam.
Jag söker för att förstå dem som söker. Jag vill veta vad religiöst sökande
handlar om, vad det leder/kan leda till.
Världen blir lättare att se som mångfald. "Gud är hela tiden annorlunda".
Bokens vishet och filosofi vill man skriva in i sin egen världsåskådning,
banka fast för att aldrig glömma.
Man kan läsa texten rakt igenom (den är rakt på sak och okomplicerad, men
djupt lärd och framför allt så genomtänkt att man ryser) men lika gärna ha den
liggande där man ofta sitter och väntar, läser några sidor, får en tanke eller
bekräftelse.
KG Hammar är kyrkans högste ledare, men tycker inte att han sitter på någon
sanning.
Tron är personlig. Tron är ingen ideologi, tron kommer ur människans djup -
det djup bara hon själv ser ner i. Vägledning och råd kan han ge men aldrig
svaren.
Det är upp till var och en att själv hitta det som passar, i religionen eller
utanför. "Tro är inget man kan propagera. Tro är relationer...".
KG Hammar prästvigdes 1965 och den tidens revolutionära anda bär han med sig
på så vis att "medmänniskorna och deras livsvillkor" kommit att bli det
centrala också inom den kyrka han blivit ledare för och som han format till
att agera utåt, flyttat ut utanför kyrkobyggnadens väggar.
Det är ju så vi känner honom, ärkebiskopen som gör kontroversiella uttalanden
om utställningar och politik, tro och religion, lagstiftning, sexuell
läggning, tidens aktuella frågor.
De belyses i boken. Med Ami Lönnroth diskuterar han homoäktenskap och
livsåskådning, celibat, Irakkriget, Luther och apokryferna. Hon frågar och
reflekterar. Han svarar, förklarar, lägger ut texten. Många tycker att han ger
kyrkan och de troende för vida ramar, att det är hans plikt att säga vad
kyrkan tycker. Men KG Hammar tycker inte om underdånighet och ser sig själv
som "en sökare bland sökare. Det är bara förändring som kan bevara tron",
säger han, och ser sig som en katalysator.
Folk måste tänka själva. Det är bara den enskilde som kan komma fram till den
rätta tron, som är rätt för just honom/henne.
Få av oss svenskar är uttalade ateister och lika få är aktiva kristna.
Religionen har spätts på med islam och buddism - miljoner finns i en gråzonens
"privatreligion - jag tror att där finns något".
Vi är inte så sekulariserade som vi inbillar oss.
Många läser då och då i Bibeln. K G Hammar säger att delar av Bibeln är till
att tro på, annat inte.
Bibelns texter kan vara symboliska, bokstavliga eller bildlika, Bibelns texter
måste tolkas för att bli förståeliga och blir därför olika utifrån vem som
läser dem.
Inga religiösa texter får bli "ett fängelse för vår tanke". Här, i mötet
mellan texten och läsaren måste något hända om det är på riktigt - "det rena
tilltalet uppstår".
"Jag har inte sanningen, jag söker den" är den stora tröstens bok, KG Hammars
ord stärker, tröstar och visar mot vägar och möjligheter.
Hela tiden finns hans humanistiska människosyn med, att vi alla är lika mycket
värda, att vi är jämlika skapelser med rättigheter och att solidaritet är
större än egoism.
Begrunda Bibelordet "om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det
ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd". KG Hammar säger: "liv
kommer ur död och liv förkvävs när man slår vakt om sitt eget".
Så enkelt förklarar han det som vi har svårt att se symbolerna i, vi som inte
är vana. Hans språk är så genomtänkt att det emellanåt kan upplevas som
snårigt. Men läser man sakta och koncentrerat förstår man tanken bakom.
Elegant är han aldrig, eller stolt, ekvilibristisk med sin lärdom, sitt stora
förstånd och sina urgamla tankar som vänts på och svarvats för att få en
slipad anpassad form i ärkebiskopens otämjda världsbild.
KG Hammar & Ami Lönnroth
Jag har inte sanningen, jag söker den
Ordfront
Lena Thomsson